Dessa lok präglade den svenska järnvägen under den större delen av 1900-talet och en bit in på 2000-talet, de trafikerade banor från Trelleborg i söder till Riksgränsen i norr. De första loken levererades i samband med elektrifieringen av Västra stambanan i mitten av 1920-talet, ytterligare lok beställdes senare under följande decennier för de fortsatta elektrifieringarna av det svenska järnvägsnätet. D-loken levererades först med lokkorgar av trä, senare levererade lok fick korgar av nitat stål. Under åren modifierades de successivt med bland annat starkare motorer som gjorde att de kunde dra tyngre tåg och i högre hastigheter. De ursprungliga D-loken var i trafik fram till mitten av 1980-talet.
I början av 1950-talet levererades ”allroundloken” Da och malmtågsloken Dm, de baserades på samma grundkonstruktion som D-loken. Da-loken användes främst för person- och godstågstrafik i södra och mellersta Sverige. De användes i trafik till åren kring 1990 och skrotades därefter. Dm-loken och deras mellandelar Dm3 användes i första hand för den tunga trafiken på malmbanan mellan Luleå, Gällivare, Kiruna och Riksgränsen samt vidare in i Norge till malmhamnen i Narvik. Många av dem övertogs senare av Malmtrafik AB (MTAB) och användes fram till i mitten av 2010-talet.
I boken D-loksfamiljen beskrivs ingående historiken och utvecklingen hos dessa loktyper, den är rikt illustrerad och innehåller sammanställningar över de olika lokindividernas öden.