Att växa upp vid järnvägen satte spår för livet. Det följde stambanans genom övre Norrland och det följde Inlandsbanan.
Barnen kom till i banvaktsstugorna där mödrarna också förlöstes, sedan barnmorskan hämtats med trampdressin.
Barnaskaran blev stor och den yngste, författaren till denna bok, kunde inte släppa kontakten med järnvägen och järnvägsmännen.
Det blev museitåg i vuxet liv och med minnet kvar från barndomsår. Det oförstörda barnaörat kunde skilja på ett Ma-lok och ett Mg-lok bara genom ljudet från lokens kompressorer, när ljuden kom in genom myggfönstret i den ljusa sommarnatten.